Salen

Bordet som jag hade tänkt ta in från "fuset" hamnade i köket istället och i brist på annat fick det bli den här bänken/bordet tills vidare. Målning av hyllor ovanför soffan pågår för fullt.
Fönsterfoder och andra lister ska ju också på plats i rummet...
.
En liten matgrupp fick plats mot fönstret...

Att duka med lite mer engagemang är alltid kul ... vi börjar känna oss mer och mer civiliserade efter allt byggdamm och byggmaterial som vi har haft omkring oss som en del av inredningen under så lång tid.

Sakta men säkert får allt sin rätta plats. Idag packade jag upp alla våra "finglas". Jag älskar glas och porslin =) =)

Golvet har nyss torkat.

Jag har under lång tid planerat, planerat och drömt om hur vi ska ha det, bara det blir klart. Men på något konstigt sätt lever rummet sitt eget liv . Man MÅSTE verkligen "känna in rummet" som man brukar säga, för att veta var allt passar bäst.

Men uj,uj så kul det ärrrrrrrrrr =)

"Livet på Utanäs" ska ju föreställa en inredningsblogg ..!!! ?? ? ... !!! (skulle ha döpt bloggen till Inredningslivet på Utanäs) , ja , men det pågår ju ett riktigt liv här också utanför alla kuddar , hyllor och ljuslyktor. Tänkte på "Hollywood fruar" och kände mig riktigt ytlig , sidenmatt naturligtvis ... =)

Nu till det "riktiga livet " här på gården.

Det handlar om en katt , naturligtvis , säger många som vet att det är små varelser som jag ömmar särskilt för.

Ni ska få en liten solskenshistoria så här i början av veckan.

Det här är Torsten.

Han är en tuff kille som ha kämpat för sitt liv hela vintern. Denna iskalla långdragna vinter. Han gick vilse från en annan by , Sundom , flera kilometer bort, förra Midsommardagen 2009 ,när han var på besök.
Färden gick till våran by , långt ,långt genom skog och mark, över en bro . Tänk vad de små benen ska ha fått jobba för att ta sig fram.

Här i byn tänkte inte så många på det från början. Alla trodde att han var någon grannes katt . Inte är det så lätt att veta hur allas katter ser ut.

Hos oss var han på besök flera gånger , men våra egna katter körde iväg honom.

Hösten kom och vi såg inte till honom.

Vintern kom och vi såg inte till honom . Lappar sattes upp av bybor , men , nej ingen verkade äga honom...

När jag förstod läget började jag engagera mig i det hela.

Katten kom mer och mer till hos oss och jag lockade och matade honom. Han var såååå törstig.

Han bodde under ett obebott hus bredvid vårat. Vi kallade honom "Pelle hemlös" och han var otroligt skygg . Så fort man tog i dörrhandtaget och skulle prata med honom flydde han för livet.

Efter en tid flyttade han in i vårat kalla "fuse" (Ladugård) . Han höll till uppe på loftet.

Jag matade och "go pratade" med honom för att bygga förtroende.

Till slut efter lång tid , var det som om det brast för honom , för han kom fram till mig och ville kela . Han spann som jag aldrig hört en katt göra förut och han ville ALDRIG sluta.

Efter två försök fick jag in katten i huset och han fick äta,värma sig och vila ut i kontoret.

Med lite efterforskning och tur hittade jag till Kattakuten i Norrbotten och fann längst ned en bild på Torsten som saknad katt.

Hans husse och matte hade sökt och sökt, men inte hittat honom. Tro väl jag det.

Nu bor Torsten i Boden där han egentligen kom ifrån. Familjen var mer än lycklig att få igen sin älskade Torsten. Han lär visst ha utegångsförbud på obestämd tid =)

Tänk vilken katt , vi som har haft såååå otroligt kallt i vinter.

Torsten har en plats i mitt hjärta för alltid. Vilken katt !!!

Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh, Torsten ..............................

Hörrrrni , ha en fin vecka !

Kram Sussi O